Hur fungerar stånggångar
•
Vattenkraft i modern tid: Ångmaskinen och vattenkraftverk
Magneter ger elström
Redan när ångmaskinerna år 1820 var på väg att bli viktigare än vattenhjulet gjordes nya upptäckter, som till sist skulle göra ångmaskinen föråldrad.
1820 upptäckte den danske fysikern Örsted att en kompassnål gjorde utslag nära en ledning där elektrisk ström passerar. Elektricitet skapade alltså ett magnetiskt fält.
Den engelske vetenskapsmannen Michael Faraday kom på tanken att det också kunde vara tvärtom: att magnetism skapade elektricitet. 1831 kunde han visa att det verkligen var så. Faraday byggde den första enkla generatorn. Det var en kopparskiva som snurrade mellan ändarna på en magnet som var formad som en hästsko. På kopparskivan var små kontakter fästade. Från dem kunde ström ledas bort så länge skivan snurrade.
Därifrån var steget inte så långt till att koppla ihop roterande maskiner med generatorer för att skapa elström. Vattenhjulen hade gett människan en viktig kraftkälla. Nu sk
•
Konstgång
Konstgång (ofta kallad stånggång) är en äldre anordning för mekanisk kraftöverföring över kortare sträckor.[1] Systemet utvecklades successivt på 1500-talet tillsammans med det s.k. seriekopplade pumpverket som i grunden är samma princip. Dess stora betydelse kom att bli inom gruvbrytningen där de tidigt användes i Tysklands gruvdistrikt i bland annat i Harz och Erzgebirge. Den svenske uppfinnaren och industrimannen Christoffer Polhem förbättrade systemet på slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. I Sverige var konstgångar i drift en bit in på 1900-talet.
Äldsta historia
[redigera | redigera wikitext]Ett av gruvbrytningens bekymmer har varit möjligheten att få bort det vatten som tränger ner i gruvorna. Olika tekniska anordningar utvecklades under 1400-talet såsom s.k. pipepungskonst (tyska ”Heinzenkunst”; engelska ”rag and chain pump”) och en vattenhjulsdriven uppfordring med säckar och lina (tyska ”Kehrrad” eller ”Wassergöpel”; engelska ”bag hois
•
Vattenkraft. Skovlar, ånga och el
MuseumIndustri- och organisationshistoriaVattenkraftKraftverkElektricitetJonas WenströmASEAVattenEnergiIndustrialismen
Författare: Carl-Magnus Gagge
Vattenkraft har under många hundra år varit den viktigaste energin för driften av kvarnar, sågverk, hyttor, hammarsmedjor och andra industriella anläggningar. Kraften kunde inte överföras på längre avstånd. Därför låg industrierna i direkt anslutning till vatten och platsen valdes där det var lättast att utnyttja nivåskillnaderna i de strömmande vattendragen. Till platsen transporterades råvarorna och därifrån fraktades de färdiga produkterna. Tillgång på vattenkraft var helt avgörande för industrins lokalisering medan transportvägarnas längd inte hade samma betydelse.
Vattenhjulet i skvaltkvarnen anses vara den första egentliga "vattenmotorn". På en lodrät axels nedre ände satt ett horisontellt liggande skovelförsett vattenhjul. Vattnet strömmade genom en ränna och satte genom en stöt skovlarn