Hur svenskan förändras
•
Det svenska språket har utvecklats avsevärt sedan 1000-talet då det förmodas ha uppstått. Under medeltiden var svenskan en dialekt av fornnordiska, men påverkades av tyska, danska och latin. Språket talades av en relativt liten grupp människor, främst i Svealand och Götaland och språket som talades var mycket annorlunda än dagens svenska, med en rad dialekter och variationer.
Under renässansen började svenskan att utvecklas och standardiseras vilket ledde till att det blev enklare att kommunicera på svenska, och språket användes nu alltmer i officiella dokument och texter. På 1600- och 1700-talet blev svenska språket alltmer etablerat och användes mer i både skrift och tal. Under denna tid utvecklades också den svenska grammatiken, stavningen och ordförrådet.
Industrialiseringen och urbaniseringen på 1800-talet utvecklade svenskan ytterligare bland annat i form av att nya ord och uttryck introducerades för att beskriva tekniska framsteg och nya samhällsfenomen.
Under 1900-talet h
•
Förändras svenska språket för fort?
Barnbarnen pratar för fort och lite slarvigt. De har bråttom ibland och det är svårt att höra deras uttal eller betoningar. Så kan äldre uppfatta det. Men man behöver inte vara gammal och ha barnbarn för att få problem.
Det tog en stund att begripa förkortningen WTF. ”What the fuck”, som alltså betyder ”men vad i helvete!”. Men sedan dök förkortningen FTW upp. Vad är det nu då?
”Vi vet inte riktigt vad vi gör”
En gråmörk lördag i Stockholm håller språkvetaren Lars-Gunnar Andersson föredrag hos Språkförsvaret. Det är en ideell organisation som vill stärka och försvara svenska språkets ställning här i landet och i EU. Språkförsvaret riktar sig uttryckligen inte mot minoritetsspråk eller hemspråk, utan det är engelska som hotar svenskan, säger de.
Anderssons retoriska fråga är: varför förändrar vi svenska språket när vi säger att vi inte vill att det förändras. Och hans svar är:
– Huvudskälet är att vi inte riktigt vet vad vi gör. Ta till exemp
•
Svenskans historia
Fornsvenska (cirka 1225–1526)
Under medeltiden skrevs svenska framför allt med latinska bokstäver, och runalfabetet trängdes undan som skriftspråk för svenskan (även om det länge levde kvar i vissa områden).
Fornsvenskan brukar delas in i två perioder: klassisk fornsvenska (ca 1225–1375) och yngre fornsvenska (ca 1375–1526). Under den klassiska fornsvenska perioden etablerar de medeltida landskapslagarna ett skriftligt svenskt lagspråk. Västgötalagen, som tros vara författad runt år 1225, är den äldsta av de bevarade landskapslagarna.
I början av medeltiden skrevs de flesta texter och dokument på latin. Den yngre fornsvenska perioden inleds med Magnus Erikssons landslag och stadslag som säger att dombrev och köpehandlingar skulle skrivas på svenska (i stället för på latin). Under den här tiden blir det vanligare med texter på svenska. Många av dem var religiösa texter men det skrevs även skönlitteratur, facklitteratur och olika köpebrev och testamenten.