Hur böjer man springer
•
Framfotslöpning vs Bakfotslöpning & Skaderisker
Att löpartrenden i Sverige vuxit kolossalt de senaste åren har nog inte gått någon förbi. Detta har också ökat antalet idrottsskador hos de som är aktiva löpare.
I samband med denna löptrend har det dykt upp en hel del nya löptekniker såsom framfotslöpning (löpning i skor utan uppbyggd häl) och mittfotslöpning som alternativ till den löptekniken som mer än 90% använder sig av, hälfotslöpning.
Hälfotslöpning innebär i korthet att du landar på bakre delen av foten när du springer medans framfotslöpning innebär att du landar få främre delen av foten.
Skaderisker med bakfotslöpning
All typ av träning och idrott innebär risker för att du ska få en idrottsskada som hälsporre, löparknä, hälseneinflammation, benhinneinflammation med mera.
Är du mycket aktiv så finns även risk för belastningsskador som innebär att en kroppsdel eller ett specifikt område belastats mer än vad de tål. Detta i kombination med att du inte vilat tillräckli
•
Sluta spänna dig och ta i
Har varit inne på det här förr men tar det en gång till. Nej, du ska inte ha en spänning i magen när du springer! Hör du det? Sluta spänn magen! Och sluta spänn skinkorna eller försöka ”aktivera” dem när du skjuter ifrån! Det kommer inte att funka. Enligt VM-guldmedaljören Daniel Ståhl i citatet här ovan (bild 1) funkar det uppenbarligen inte att spänna sig och ta i när man ska kasta diskus. Och då är diskus ändå en sport som nästan uteslutande bygger på maximal kraft (och kastvinkel). Att då tro att statiska spänningar och att ”ta i” funkar i löpning där det är extremt viktigt med dynamiska rörelser och energieffektiviet under längre tid är helt enkelt feltänkt.
Tror knappt det går en dag på jobbet utan att jag träffar löpare som aktivt har en statisk spänning i magen, eller i alla fall försöker ha det när de springer. Ofta berättar de lite skamsna att de nog inte klarar att hålla spänningen hela tiden, vilket inte är så konstigt då det är i det närma
•
Konjugering av verbet att springa
Att springa - Verbböjning på Svenska
| Verbtid | Verbkonjugation (irregular) |
|---|---|
| Infinitiv: | att springa |
| Presens: | springer |
| Preteritum: | sprang |
| Supinum: | sprungit |
| Imperativ: | spring! |
| Presens particip: | springande |
| Passiv: | springas |
Aktiv verböjning av att springa
Med hjälp av konstruktionerna ovan kan vi böja verbet att springa i alla tider och personer. Tabellen nedan visar de aktiva böjningsformerna av att springa. Till skillnad från passiv verbböjning berättar de aktiva konstruktionerna vem som agerar och är därför ofta bättre att använda. Genom att aktivt uttrycka dig undviker du tungt och oprecist språk.
Infinitiv: Att springa
Presens particip: springande
Supinum:sprungit
| Presens | |
|---|---|
| jag | springer |
| du | springer |
| han/hon/den/det | springer |
| vi | springer |
| ni | springer |
| de | springer |
| Perfekt | |
|---|---|
| jag | har sprungit |
| du | har sprungit |
| han/hon/den/de
| |