Hur föder ormar sina
•
Kräldjur
Ormar
Huggormens huvud är bredast baktill eftersom giftkörtlarna sitter där. Ormarna använder den kluvna tungan som luktorgan. De tar ett luktprov på luften med tungan och för sedan upp tungspetsen till ett luktorgan i gomtaket. Denna huggormshona ska snart byta skinn och har därför blåaktiga, grumliga ögon. Den är alltså under en kort tid nästan blind eftersom de gamla ögonfjällen håller på att lossna från ögonen.
Två ormar har man stor chans att se i jordbrukslandskapet: huggorm och snok. Dessutom finns i södra Sverige den ovanliga hasselsnoken.
Huggormen äter främst sorkar och möss som är vanliga här. Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Den finns över hela Sverige, även längst uppe i norr, och är också världens nordligast ormart. Särskilt gott om huggorm verkar det vara längs våra kuster där det finns gott om dess favoritföda sorkar och grodor.
Även i jordbrukslandskapet finns ofta gott om sorkar och finns det bara ställen där huggormarna kan finna s
•
Huggorm
Ett annat sätt att skilja huggorm från snok är att titta på ögonen. Är pupillen rund är det en snok och är den smal och lodrät är det en huggorm.
Kroppstemperaturen följer lufttemperaturen
Ormar är växelvarma, deras kroppstemperatur följer lufttemperaturen. Med mörk kropp kan de lättare värmas av solen. Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 centimeter långa, men rekordet i Sverige är lite över metern. Under våren tillbringar de 3–4 veckor med att sola och hålla en hög kroppsvärme. Efter denna period ömsar hanarna skinn och därefter vidtar fortplantningsperioden.
Äter smågnagare och ödlor
Huggormar är djur som fyller en viktig funktion i naturen, den äter bland annat sorkar och möss. Födan består framför allt av smågnagare, men kan även äta ödlor, grodor och fågelungar.
Känner dofter med tungan
En orm rör ständigt sin kluvna tunga för att hämta dofter från luft och vatten. I gomtaket sitter ormens luktsinne. Olika mängd luktpartiklar på de två spetsarna berättar
•
Ormar
Ormar (Serpentes) är en underordning i ordningenfjällbärande kräldjur. De har smal kropp och cylindrisk kroppsform. Ormarna är växelvarma och köttätare, och vissa är kannibaler, det vill säga de äter individer av samma art. Några arter har utvecklat ett värmekänsligt organ i nosen, med vilket de i mörker kan känna kroppsvärmen av ett bytesdjur. Den äldsta bevarade förteckningen över olika ormar återfinns i Brooklyn-papyrusen.
De allra flesta ormar lever på land, men det finns ungefär ett 60-tal arter som lever i haven.[1]Havsormarna anses ha det starkaste giftet, men är inte aggressiva.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Ormar förekommer nästan över hela jorden. Allmänt ligger deras utbredningsområde mellan 63° nordlig bredd och 43° sydlig bredd. Den nordligaste arten är huggormen, som förekommer i Skandinavien, och den sydligaste är Bothrops ammodytoides som lever i Patagonien. Inom utbredningsområdet finns det dock några öar och ögrupper där ormar sak