Hur slutar rasmus på
•
Rasmus var väl inte latare än andra nioåringar. Han hade bara en för hans ålder naturlig motvilja mot allt, som hindrade honom från att klättra i träd eller bada i ån eller bilda rövarband med de andra pojkarna och ligga i försåt bakom potatiskällaren, när någon av flickorna kom för att hämta potatis. Han tyckte att det var vad man borde syssla med, när man hade sommarlov.
Men som placerad på barnhem fanns inte mycket tid till lek. Det var ett ständigt arbetande och vad Rasmus än tog sig för så var det fel. Och även om det inte alls var hans avsikt att hälla en hel badbalja med vatten över fröken Hök så visste Rasmus att han inte skulle komma undan sitt straff.
Det är när Rasmus tänker på att han skall få stryk av fröken Hök för den olycksaliga badbaljehändelsen som han bestämmer sig för att det får vara nog med barnhemslivet. Det får vara nog med slitet och rädslan för skäll och stryk. Slut med att vänta på att något av paren som kommer förbi och väljer barn att bli föräldrar
•
Rasmus på luffen
Rasmus på luffen är en roman av Astrid Lindgren som utgavs 1956. Boken handlar om Rasmus som växer upp på ett barnhem och hoppas på att få bli adopterad. De som kommer på besök till barnhemmet väljer emellertid alltid en lockig flicka hellre än en pojke med rakt hår som Rasmus, varför Rasmus så småningom rymmer från barnhemmet. På rymmen träffar han luffaren Paradis-Oskar som han slår följe med.
Boken har filmats två gånger i Sverige, en gång i Jugoslavien och en gång i Sovjetunionen. Den första versionen släpptes 1955 och bygger på det radioteatermanus som utgjorde förlaga till boken. Åke Grönberg spelar luffaren som tillsammans med Rasmus, spelad av Eskil Dalenius, sjunger om en dröm om en sill- och potät-ätande katt. I nyinspelningen från 1981 gestaltas Paradis-Oskar av Allan Edwall, som med undantag av Världens bästa Karlsson var med i alla svenska filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker mellan 1971 och 1984, och Rasmus av Erik Lindgren. Den senare f
•
Rasmus på luffen (film)
Rasmus på luffen är en svenskdramafilm från 1981 i regi av Olle Hellbom. Filmen är en nyinspelning av Luffaren och Rasmus från 1955 med manus av Astrid Lindgren, vilket publicerades som bok med titeln Rasmus på luffen 1956. I huvudrollerna ses Erik Lindgren som Rasmus och Allan Edwall som luffaren Paradis-Oskar. Filmen hade biopremiär i Sverige den 12 december1981.[5]
Handling
[redigera | redigera wikitext]Filmen utspelar sig sommaren 1910. Rasmus är en föräldralös pojke som bor på barnhemmet Västerhaga som förestås av den stränga fröken Hök. De barnlösa par som ibland kommer för att adoptera ett barn väljer ofta flickor med lockigt hår. Till slut får Rasmus nog och bestämmer sig för att rymma från Västerhaga, hans bästa vän Gunnar väljer dock att stanna kvar.
Rasmus söker sig till en lada där luffaren Paradis-Oskar har tagit skydd mot regnet och ligger och sover i höet. På morgonen när Rasmus vaknar och ser Oskar berättar han att han letar