Hur får broskvävnad

Ledbrosk består av broskceller (kondrocyter) som omges av ett nätverk som kallas för extracellulär matrix. Extracellulär matrix består till största del av vatten som hjälper till att skapa en stötdämpande effekt vid mekanisk belastning och minska friktionen i leden när den rör sig. Eftersom det är cellerna som producerar och underhåller det extracellulära matrixet, behövs friska broskceller för att brosket ska fungera normalt. I extracellulär matrix hittar man bland annat fiberproteinet kollagen som fungerar som ett ramverk och agerar broskets ”armering”. Inuti själva ”armeringen” sitter proteinet aggrekan fast, vars roll är att binda vatten för att hålla brosket mjukt och elastiskt så att brosket sväller och blir till en ”kudde” i leden. Kollagenet förhindrar dock aggrekanet från att ta in för mycket vatten så att inte brosket sväller för mycket. Det är alltså bland annat samspelet mellan mängden kollagen och aggrekan som avgör broskets tjocklek.

Ob

•

Brosk

Brosk är, vid sidan av ben, fettvävnad och olika typer av fibrös bindväv, en form av stödjevävnad eller bindväv. Brosk får ingen syretillförsel via blodkärl vilket gör att brosk har mycket dålig regenerativ förmåga. Liksom benvävnad är den viktigaste uppgiften för brosk att ge stadga åt organismen.

Brosk består främst av makromolekyler som kollagen och få celler. De celler som finns kallas för kondrocyter. De är klotformiga och innehåller hög koncentration av fett och glykogen.

Det finns tre typer av brosk:

1. Hyalint brosk - (hyalos, glasaktig, genomskinlig) har få celler och lite fibrer och är den vanligaste typen av brosk i kroppen. Hyalint brosk förekommer i lederna som ledbrosk på ledytorna.
2. Elastiskt brosk - hittas i till exempel öronsnibben, struplocket och väggarna i hörselgångarna. Elastiskt brosk liknar hyalint brosk men är mer rikt på elastin, ett protein som gör det stelt men fortfarande elastiskt.
3. Fibröst brosk (även Trådbrosk)^[1] - har täta b

   •

   Celler från kor används för att odla ledbrosk i laboratoriemiljö

   Ledbrosk finns i alla kroppens leder. Eftersom brosk inte har några blodkärl har vävnaden en låg läkningsförmåga. När ledskador och slitage skadar eller bryter ner ledbrosket leder det till ett sjukdomstillstånd som kallas artros. 2012 hade mer än var fjärde svensk i åldrarna 45 och äldre en artrosdiagnos. I allvarliga fall kan artros innebära att patienten i praktiken förlorar allt brosk i den påverkade leden. Tillståndet orsakar smärta och orörlighet för individen och innebär också en börda för samhället i form av vårdkostnader.

   – För tillfället finns inget bra botemedel mot artros, säger Janne Ylärinne, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet.
   – Kirurgiska behandlingar kan hjälpa när skadorna på ledbrosket är relativt små, men att helt ersätta med ledproteser är den enda tillgängliga lösningen för patienter med allvarligare artros. Men, artificiella